Bratislava - en stad helt i min smak

För inte så många år sedan låg Bratislava bakom den så kallade Järnridån, som syftar på den hårt bevakade gränslinjen som efter andra världskriget skärmade av Östeuropa från Västeuropa.

Nu är gränsen äntligen bortsuddad och Bratislava är öppet för alla. Staden ligger bara några timmars båttur från Wien och kanske har du bara en dag att tillbringa där, så hur ska du maximera dagen på bästa sätt? Här kommer mina bästa tips och en liten historielektion på köpet.

Slottet på höjden

På morgonen går du i land, tar ett djupt andetag i den friska luften och lyfter blicken. Där får du syn på Bratislava Slott, en vitkalkad jätte belägen på stadens högsta punkt. Dit ska du! Om du är i bra form kan du gå upp till toppen på ca tio till femton minuter.

I Stare Mesto, Gamla Stan, är gatorna fortfarande tysta. Många butiker öppnar inte förrän klockan 10 och du kan således ägna dig helt åt den skönhet som omger dig. Flera ståtliga hus härstammar hela vägen från 1700-talet. Den kommunistiska regimen lät dem förfalla, men under de senaste decennierna har konstnärer och hantverkare återskapat stadens stolta förflutna. Resultatet är väldigt vackert och det känns bra att den fina arkitekturen fått en ny chans.

Mannen som alla älskar

På Bratislava-kullen, precis bredvid slottet, ligger även den mycket nyare Riksdagen. ”Här leker politikerna”, berättar vår guide. Hon tvekar inte om att tala nedsättande om dem. ”De är skurkar, hela högen”. Men den politiker som fått en byst på torget framför byggnaden har en helt annan status.

”Vi älskar honom” säger guiden högt.

På stenen står det ”Alexander Dubček 1921-1992”

Slovakerna är stolta över honom, bland annat för att han år 1968 gav sitt stöd till Pragvåren. Som ledare för det tjeckoslovakiska kommunistpartiet förespråkade Dubček en socialism med "mänskligt ansikte", främst riktat mot de sovjetiska ledarna. Alla länder i Warszawa-pakten förutom DDR, Rumänien och Albanien deltog i invasionen som följde, och våren ersattes av vinter.

Men som Dubček ska ha sagt; ”Du kan rycka upp blommorna med roten, men du kan inte hindra våren från att komma”.

Dubček avsattes som ledare för kommunistpartiet i april 1969 och ersattes av Moskustro Gustáv Husák. Under de kommande åren arbetade den forne ledaren i den slovakiska skogsförvaltningen. Utländska journalister som försökte spåra honom möttes av en vägg av motvilja. Han var för upptagen i sin nya position fick de höra, och dessutom ville han inte prata med någon.

Den efterlängtade "våren" skulle komma först 1989. Berlinmuren föll och land på land i Östeuropa befriade sig från Sovjetunionens grepp och i Tjeckoslovakien blev dissident Václav Havel den nya hjälten. Men massorna skrek också efter Dubček. Efter att ha bott i skuggdalen under den föraktliga Husák-regimen omfamnades han nu av Havel och senare valdes Dubček till president i Riksdagen.

”Om jag hade en blombukett…”

Alexander Dubček var slovakisk. När tjeckarna och slovakerna i början av 1990-talet började diskutera möjligheten att dela Tjeckoslovakien i två, rynkade han pannan. Han gillade det inte! Men skilsmässoförhandlingarna slutade inte. Även om de två folkslagen hade mycket gemensamt ville de gå skilda vägar. Således uppstod Tjeckien och Slovakien som oberoende stater 1993.

Året innan dog Dubček i en bilolycka. Många menar att det hände under mystiska omständigheter. Bara fem dagar senare skulle han nämligen ha vittnat i en rättegång mot flera KGB-agenter. Ville någon få honom ur vägen?

Olyckan undersöktes av den slovakiska polisen, som senare lade ner ärendet.

”Om jag hade en blombukett, skulle jag lägga den där”, säger vår guide och pekar på piedestalen som bysten står på.

Bro till kärlekens pris

Bratislava-höjden har varit bebodd i över tusen år. Romarna, som en gång styrde här, såg staden som en del av Romarrikets nordliga försvarslinje. Borgen och slottet som byggdes efterhand, förstördes och återuppbyggdes gång på gång.

Det massiva slottet som turisterna kan besöka idag restaurerades på 1950-talet. Med sina fyra torn är det lätt att se från alla håll. Men turisterna är mest fascinerade av utsikten från slottshöjden. Under oss andas staden med Donau som sakta strömmar förbi. Europas näst längsta flod har sin källa i de tyska bergen och vid Bratislava har den slutfört en tredjedel av sin 2800 kilometer långa resa från bergen till Svarta havet.

Den gamla delen av stan har nu vaknat till liv. Vi börjar vår promenad med att gå över den lilla ”Kärleksbron”. Förälskade par har fäst otaliga hänglås på järnstaketet, som en symbol för evig kärlek. På många av låsen kan vi läsa namn. Traditionen med kärleksbroar sägs ha sitt ursprung i Serbien och vi hittar dem i flera små och stora städer i Östeuropa.

Vi fortsätter genom den 51 meter höga Mikaelsporten, som ursprungligen byggdes på 1300-talet. Dagens utgåva är betydligt yngre. I klocktornet finns ett museum med stadens gamla vapensamling. Härifrån njuter vi av utsikten över staden där man bland annat kan se St. Martins katedral, rådhuset, den slovakiska nationalteatern och inte minst den 250 år gamla primatens palats. Palatset fungerade som hem för landets president under en lång tid och är känt för sin imponerande spegelhall.

Idag bor presidenten i Grassalkovich-palatset, också det en skönhet från 1700-talet.

"Se", säger vår guide och pekar på raderna med ädla byggnader. "Det var inte billigt att återställa dem, men vi gjorde det ändå!”

Hon har rätt. Inte bara Slovakien, utan också de andra före detta ”östblocksländerna” har gått långt för att återskapa sin fantastiska arkitektur.

En stad utan fiender

Som resenär med Escape får du lite tid för dig själv i städerna längs Donau, och så även i Bratislava. Vi kan varmt rekommendera att promenera på gatorna, utforska de smala gränderna, möta folk, besöka en antikvitetsbutik eller titta på en eller flera av de gamla stadskyrkorna.

St. Martins katedral ligger i det västra hörnet av staden, vid foten av Bratislava Slott. En 85 meter hög spira gör det enkelt att hitta helgedomen som invigdes 1452. Under århundraden har det varit brottsplatsen för stora händelser, både andliga och världsliga. Från åren 1563 till 1830 var den kröningskyrka i kungariket Ungern, som Slovakien då tillhörde.

En annan helgedom, Franciscaner-kyrkan, slutfördes redan år 1297. Den kan anses vara lika tom som vacker, men används faktiskt regelbundet. Bland de nyare kyrkorna nämner vi Elisabeth-kyrkan, bättre känd som The Little Blue Church på grund av dess ljusblå yttre. Även i Slovakien har kyrkan upplevt en renässans under de senaste decennierna och nya kyrkor byggs ständigt i stadens förorter. Majoriteten av slovakerna är romersk-katolska kristna.

Bratislava har en halv miljon invånare, varav bara fyrtiotusen bor i Gamla Stan. Under hundratals år var den omsluten av en tjock mur. Nu finns bara resterna kvar, först och främst Mikaelsporten och en tvåhundra meter lång sträcka nära St. Martins katedral.

”Okej”, säger vår guide och fortsätter. ”Tidigare kämpade vi mot alla slags fiender. Romare, turkar, habsburgare, ryssar - you name it. Nu har vi inga fiender. Så alla är välkomna.”

Så missa nu inte denna pärla längs Donau - där alla är välkomna!

Texten är översatt från den litteraturprisbelönte norska författaren Torbjørn Færøviks blogg, en flitig och mycket uppskattad föreläsare på flera av våra resor.