Italiens vackraste byar

Vinbyn Barolo känner nog många till, men det är grannbyn Monforte som kniper titeln som vackraste by – och nog ser den ner på sitt kända syskon där från nästan femhundra meters höjd. Alperna står ståtliga i väst och de mjuka kullarna draperas av snörräta rader vinrankor som snart ska bli till Italiens godaste vin – om vi frågar i byn. Monfortes branta gator strävar upp mot toppen av en kulle och här är det lätt att falla in i fantasier om medeltida borgar och anfallande riddare. Aptiten stillas med lokala och lite märkliga rätter som bagna cauda (grönsaker med sås på ansjovis och vitlök, för veklingarna utspädd med grädde) och vitello tonnato (tunnskivat kalvkött med en tjock sås på tonfisk). Ja, Piemonte är kanske det enda landskapet i Italien där sås är tillåtet på något annat än pasta. Bara en sån sak!

Så här vandrar du till Monforte

...eller cyklar.

Monaco/Monte Carlo har du förstås hört talas om. Men känner du till Seborga? På den italienska sidan gränsen ligger ett omtvistat furstendöme som är ännu mindre och ännu märkligare än pytteriket på Rivieran. 1963 upptäckte man att införfogandet av riket i det enade Italien aldrig skrevs under och att Seborga därför borde återfå sin status som självständig stat (med 325 invånare). Det tycker förstås inte Italien eller ens alla seborghini, men det hindrar inte staden från att med jämna mellanrum välja en prins och en prinsessa och vaja den blåvita flaggan i varje hörn. Man vet aldrig, Italiens historia kan fortfarande överraska…

P.S. Om du ändå befinner dig i Seborga, kila över till grannbyn Perinaldo som också fått en plats bland I Borghi. Här föddes astronomen Cassini (som gett namn åt den europeiska rymdfarkosten) och byn ligger vackert med utsikt både mot Liguriska havet och Alperna.

Vandring till Seborga

Hur organisationen kunde välja mellan de fem byarna Cinque Terre är en gåta. Längs en svårtillgänglig och smärtsamt vacker kuststräcka i Liguriens lugna östra delar ligger ju dessa byar som pärlor på ett band. Var och en är ett organiserat virrvarr av pastellfärgade husfasader, sammanbundna med kuststigarnas kuststigar, en av dem med namnet Via dell’Amore. Lite olika är de ändå, och kanske är det formen på Vernazza som förför allra mest: en mosaik av färgglada hus som likt skärvor på en våg sträcker sig upp mot det medeltida tornet, bygg som försvar mot saracenska pirater. Ja, mycket vackrare än så här blir nog inte en mänsklig bosättning.

Mellan de fem byarna till fots

Nu har vi nått Toscana, epicentrum för sinnebilden av Italien och livets goda, och, det kan man ge sig sjutton på, inspiration för vår kollektiva bild av hur medeltiden tedde sig. Ett gott exempel på det är lilla Montefioralle ovanför vinbyn Greve in Chianti. Läge på toppen av en kulle? Japp. Avsaknad av moderna byggnader? Absolut. Tidlösa stenfasader? Jajamen. Smala gator i labyrintmönster? Det kan du hoppa upp och sätta dig på. Det är inte den enda byn i Toscana som ser ut så, men definitivt den enda som fått ge namn åt en kontinent: här föddes Amerigo Vespucci!

Mat, vin och lätt vandring

Den forna sjörepubliken Amalfi har fått ge namn åt hela Amalfikusten vilket såklart placerar den på måste-listan för varje besökare. Men det är grannbyn Atrani som kniper Borghi-utmärkelsen. Italiens näst minsta kommun åtnjuter ett lika förtrollande läge som kändissyskonet men slipper turistbussar och myllrande grupper. Istället njuter man av dess intima torg och fiskrestauranger och livet lite mer som det en gång tedde sig på La Costiera. Atrani är som du vill att Italien ska vara!

Kustvandring med Atrani

Ibland går italienska byar från historia till ren saga. Om du har läst serierna om Smurfarna hajar du säkert till när du ser de lustiga runda husen med sina spetsiga tak. De kallas för trulli och liknar mest gigantiska svampar. Byggnadskonsten stammar ur ett kreativt försök till skatteuppror: för att slippa betala skatt till det spanska kungahuset som då styrde över södra Italien staplade man stenar utan murbruk till väggar och tak. Blev det inspektion kunde man snabbt montera ner boningarna och sedan bygga upp dem igen. På latin betyder namnet ”krigets träd” men vi gillar nog mer den moderna tolkningen ”det vackra trädet”.

Tips! Blott 8 km bort ligger ännu en borgo bello, Locorotondo.

Till Alberobello kan du både vandra och cykla

Så här långt i vår lista har vi nått den djupa södern – så djup att vi nu står med fötterna i det gamla Storgrekland. Spår efter den antika grekiska kulturen och språket finns fortfarande kvar och staden fick under romartiden epitetet Porten till Orienten - härifrån seglade man till Bysans och här går solen upp först i hela Italien. Staden är naturligtvis välbevarad och räddad från moderna industrier och höghus. Sånt lyfte aldrig riktigt i södra Italien ändå. Istället går livet sin gilla gång mellan fasader av vit kalk och varmgul tuffsten. Varmare är bara invånarnas gästfrihet. Och det inbjudande badvattnet är ett av Italiens renaste!

Bo och vandra i Otranto

Maffian har plågat många byar på Sicilien, men i Sávocas fall är den mest fiktiv. Här spelades bröllopsscenen i Gudfadern in och undertecknad hade äran att möta en av brudtärnorna, nu en bastant dam i övre medelåldern och oomtvistad härskare över byns pizzeria. Hon gav, förutom en utmärkt pizza, prov på den omsusade syditalienska gästfriheten när hon utan vidare lånade ut sin bil. Byns enda taxi var inte i tjänst. Sávoca grundades troligen av fenicierna och borgen byggdes av saracener. Idag är dess läge, utsträckt på en smal bergskam mellan karga berg och skimrande hav, den stora attraktionen.

Om du har tid ligger en annan borgo bello, Castelmola, ett stenkast bort, liksom kända Taormina.

Skön vandring med Sávoca, Castelmola och Taormina