Lejonmötet - Sebatana Lodge Sydafrika

Klockan är strax före sju på morgonen och vi har precis anlänt till Welgevonden nationalpark. Det börjar att ljusna men kylan tränger fortfarande igenom. Jag hoppar upp i jeepen och virar scarfen ett extra varv runt huvudet.

Vi skumpar iväg och vår guide Tian anropar andra fordon som redan befinner sig inne i parken över komradion. Är det någon som sett lejon eller leopard denna morgon frågar han? Det sprakar till och en röst säger – ingenting än så länge, men några lejon sågs på den södra sidan av parken igår kväll.

Tian kör iväg söderut, vi har ETT mål i sikte idag – lejon!! Efter ca 45 minuters åkande och flertalet rapporter mellan guiderna så…. ingenting, helt tyst.

Plötsligt gör Tian en u-sväng och kör med full fart av på en sidoväg. Alla sitter på helspänn och med kamerorna redo. Vad händer? Har han sett något?

Vi har kommit fram till ett öppet område i bushen med högt gult gräs. Jeepen kryper fram och plötsligt, från ingenstans dyker ett lejonhuvud fram ur gräset.

Jeepen stannar och jag håller andan. Håret reser sig på armarna, det pirrar i magen och sedan……. klick, klick, klick, smatter, smatter, smatter. Fotoknapparna trycks av alla på en gång. Jag andas ut!

Lejoninnan smyger fram, hon är helt fokuserad på en gnu som står blick stilla ca 150 meter längre bort. Tian pekar och säger, ser ni ett lejon till! Där, på andra sidan fältet.

Vi har hamnat mitt i en jakt. Lejonen rör sig sakta mot gnun och vi följer dem med spänning. När de är halvvägs framme springer gnun iväg. Den såg dem i tid och kom undan.

Lejonen vänder om och så gör vi.

Framför ett träd sätter sig den ena lejonhonan och vi parkerar rakt framför ca 10 meter bort.

Snart dyker även det andra lejonet upp. De är systrar och ser glada ut av att mötas upp igen. De buffar lite på varann och rullar runt i gräset och leker av sig. När den ena honan klättrar upp i trädet går det ett sus i jeepen. Det är väldigt ovanligt att lejon klättrar i träd berättar vår guide. Han har själv aldrig sett det innan och säger åt oss att verkligen njuta av stunden. Anledningen till detta är att de kan klättra upp men inte ned. Då måste de hoppa och kan skada tassarna, vilket vore förödande för ett lejon.

Kamerorna smattrar och mellan varven sitter vi bara tysta och njuter av skådespelet framför oss. När första lejonet hoppar ned tar det andra sats och hoppar upp. Hon står där på trädgrenen och spanar. Så stark, vacker och mäktigt. Jag ryser, för det här känns så stort!

Det sprakar i komradion igen och vår guide berättar för närliggande fordon att vi ser lejon och vart vi är. Förtrollningen bryts och spräcker vår lilla lejonbubbla, för precis som på en signal vandrar lejonhonorna in i det höga gräset och försvinner.

Ögonblicket är förbi, men det kommer aldrig att glömmas. Mer än nöjda beger vi oss hemåt mot Sebatana Lodge igen. Det blev ett perfekt avslut på vår fantastiska resa.

Skriven av Maria Hellqvist