Blogg
Publicerad: 1. februari 2024
Nyfikna upptäckare på flodkryssning i Frankrike
Nätterna är lugna och sömniga på floden. Luften är sprängfylld av intryck från dagen och förväntan inför nästa. Jag vaknar upp av dunket från en slussöppning och känner båtens rörelser innan jag somnar om. Hur är en flodkryssning? Olika för alla, och alldeles ljuvlig!
Flodkryssningens behagliga rytm
Medresenärerna ombord har en hemlighetsfull lyster i ögonen, som om de bär på samma behagliga känsla av flodnjutning som jag. Vi har inte nödvändigtvis pratat mycket, men delar äventyret på ett djupare plan. Vi är som nyfikna upptäckare på en gemensam seglats, om än motordriven.
Kan man resa solo på flodkryssning?
Känslan av samhörighet börjar vid frukostborden med vänliga samtal till hemtrevligt slammer av porslin. Kaffe hälls ur tv-kannor och man hejar och hälsar godmorgon. Sedan håller veckans dagar en skön rytm.
Måltider, spänning och vila avlöses i jämn takt och plötsligt har jag tappat all tidsuppfattning. Är det redan onsdag? Ingen vet, utom reseledaren som har minutiös koll på varje detalj trots att kapten och besättning ideligen varslar om ändringar i tidsplanen. Behovet av flexibilitet blir en del av charmen på floden och mina dagar läggs i andras händer. Viktigast är att lapa sol och att se på fåglar som flyger mellan grenarna i vattenbrynets träd.
Hur är frukosten på flodkryssning? Med rederiet CroisiEurope på franska floder är frukosten generöst tilltagen med brödkorg på borden och en buffé av kallskuret, fil med flingor och uppskuren frukt. Kokt ägg finns, liksom juice och kaffe.
«Måltider, spänning och vila avlöses i jämn takt och plötsligt har jag tappat all tidsuppfattning. Är det redan onsdag?»
Fartyget MS Van Gogh seglar på Rhône
Vacker solskenvy vid Vienne från fartyget
Stämningen ombord är inbjudande och varm
Från solstolen observerar jag människor som har rest världen över. Många har årtionden av resande bakom sig och ekonomiskt utrymme att bocka av otaliga världsarv. Alltid vänliga och respektfulla samtal med utbyte av erfarenheter, kryddat med skoj och anekdoter. Berättelserna sträcker sig mellan arbete, ledarskap och privatliv i en trevlig mix.
Blir man mätt på flodkryssning?
Middagar och luncher blir inte långtråkiga, trots att vi bjuds på både tre och fyra rätter. Samvaron flyter skön som floden och skratten klingar som vågor över matsalen. Stämningen ombord är inbjudande och varm, präglad av artighet och välformulerad generositet. Jag trivs. Vi trivs allihop märker jag, för det hörs på sorlet.
En fräsch förrättssallad, sedan mör anka med potatiskaka och rödvinssky är läckerbitar som sköljs ned med gomvänliga drycker i tunna glas. Fartyget kryssar så nära vinodlingarna att vi kan sträcka ut armen och ta oss en druva direkt från stocken, åtminstone i fantasin.
Nya intryck och vyer är lyx
Under resan längs floden går det ingen nöd på den som hungrar intryck. Solstrålar gnistrar i vattnet där en svan majestätiskt simmar med gracen hos en ångbåt. Längs fartygets styrbordssida tittar jag över relingen på forsande vatten där båten klyver ytan. Det skummar så fint men fartyget kränger inget alls. Här finns ingen fara för sjösjuka och tur är väl det för det är snart dags att äta igen.
Flodkryssningar med lyx och kvalitet
Flodfartyget kryssar från det ena samhället till det andra, ett kyrktorn här, en rådhusspira där. Varje ort har sin historia och det är märkligt vad mycket historia det finns. Vi lär oss om konstnärernas liv; Vincent van Gogh och Paul Gaugin som bodde längs Rhône en tid. Amfiteatern i Arles är hissnande gammal såklart, men även det anspråkslösa huset i Trévoux med snirkliga träsniderier visar sig ha en ofantligt lång historia. Ändå står det kvar, till synes oberört av tidens tand.
Flodkryssning som koncentrerat liv
Flodkryssningar visar upp olika epoker såväl som flodlandskapet här och nu. och jag fyller på kunskapsbanken. Önskar att mer skulle fastna medan lokalguiden förmedlar en ström av ord kring arkitektur, konst och historia. En gäst föredrar att njuta av solen och de vackra blomsterplanteringarna. Vad kallas den rosen, undrar en dam. Någon annan slinker iväg efter en espresso, men de flesta lyssnar andaktsfullt med nacken krökt för att se fasader och hustak. Vi fångar ögonblicken.
Hur är det på flodkryssning?
Här möts vi några dagar, en vecka på flodkryssning känns som koncentrerat liv - med intryck nog att räcka lång tid framöver. Nedkokt som reducerad sås ligger upplevelsen i maggropen. Det är det här som gör reseformen så speciell. Vi har flodkryssat i grupp, delat nyfikenheten ett slag och haft ovärderlig tid för egen reflektion.
Veckans bästa nyhetsbrev
Ta del av nyheter, erbjudanden och läsvärde från vår värld av reseupplevelser.
